Stägningsdagar, helger och röda dagar. Det får jag en klump i magen av. Hur ska jag denna gång sysselsätta Molly, det är det enda som dyker upp i mitt huvud. Och efter 2 år är både energi och fantasi slut. Det är lika hemskt som det låter. Lediga dagar hemma är speedat från morgon till kväll, fyllt med tjafs och tjat där emellan. Att ta med Molly på saker är sällan någon idé. Jag avundas folk som skriver på Facebook tex att idag ska vi åka och bada, eller idag va jag och .... nere på stan och tog en fika eller så enkelt som nu är det äntligen helg och mys med familjen. Ni anar inte hur avundsjuk jag är och hur mycket ni ska ta vara på den tiden. Som ni själva läser, alla kan inte det. För det enda jag har är en klump i magen och tonvis med dåligt samvete. Nästan varje ledig tid vi har så är det antingen Molly vi bråkar med eller så är det jag och Johan. Molly har alltid fått följa med mig på saker från att hon va bebis, tycker det är viktigt. Men tillslut tog det stopp, det går absolut om man vill ha huvudvärk och slita av sig håret. Det värsta av allt är att tiden rinner ifrån oss, jag får aldrig tillbaka dom här åren med min lilla tjej.
Och vem vet hur många år till det ska dröja innan vi får hjälp. Jag längtar tills den dagen hon bara kan sitta stilla i min famn och bara mysa, bara få hålla om henne längre än 1 min. Det är så länge hon har tid.
Jag har sån fruktansvärd ångest att jag ibland undrar hur länge till jag klarar detta.
Kände att det blev extremt känslomässigt i detta inlägg, men det är så jag känner.
♡
